-
Skottet
Står med handen kyrkodörren, en vind sveper förbi känns som mitt blod frusit till is som snön över gravarna runt mig

Blundar och spelar upp i mitt inre, din röst, ditt meddelande, din ton, gömmer det en nyckel fras ja borde förstå

Lyssnar jag på min skuld? 
eller befrielse från tanken att det hade gjort skillnad?
Din röst låter som vanligt, 
lyssnar med alla sinnen men färgas av samtalet som sa att du gav upp
Mitt hjärta brister om igen även om mitt hjärta inte har rätt att brista, 
för mitt kan läka
Vet att jag borde Hata dig! 
Hatar att du lämna mig kvar med ett tomrum så hatet inte ens kan fastna till ilska, 
har inte ens kraft att forma orden som kryper längs rygg raden

Rycker till att kyrkoklockorna slår, står vid dörren med tårar som frusit till is vet inte längre om det är av kylan ute eller inom mig

Blundar, när dörren bakom mig går igen hör jag skottet..
När du log och gluggen mellan dina framtänder som du alltid försökte gömma, 
det gjorde dig charmigare, ditt vackra leende, ditt skratt kunde torka bort vilken sorg som helst

Sa aldrig att du inte hade något att vara osäker över
Sa aldrig att dina dikter rörde mitt sinne
Sa aldrig att dina räta vinklar på allt gav struktur i ett kaos ja visste fanns inom dig

Om jag sagt allt hade du lyssnat eller hade det runnit av dig..

Önskar du kunde sagt till mig hur du ville att din röst skulle låta sista gången mina öron hörde din röst, så ditt meddelande aldrig runnit av mig..

öppnar porten, 
Vill gömma mig, 
Vet alla att en del av mig ligger där tillsammans hos dig
Hör inget, tomrummet sprider sig att tårarna tar slut
Din mamma ignorerar mig, för henne är jag inget just nu… med all rätt

Tittar på din kista och kan inte låta bli att le, den är vit med guld dekor 
Du gilla inget vitt..färg som snö, och guld dekor ser hur du skulle sucka, 
ja vet du vad ville ha en vacker svart ebenholts med långa mörka rosor som en tuppkam
Bläddrar i minnet när sa du det, minns hur din norrländska stämma beskrev din sista scen..
För du sa att döden alltid var en del av livet
Men det smärtar mig mest av allt att jag kan inte fråga dig om du är levande nu?

Daniel eller Darling hans alter ego var min nära vän vars sista samtal jag aldrig besvara, har i många år kämpat med skulden och skammen om det funnits nåt jag kunde gjort


Har under 18 år jobbat med självmord och suicidprevention
Site Builder drivs av  Vistaprint