-

Får gräva efter nycklarna i byxorna och väskan,
tills mitt tålamod tar slut och vänder upp och ned på väskan och skakar ut skatten,
kvällen har varit lång,
känner hur benen blir tyngre för varje trappsteg mjölksyran visar sig vid sista trappsteget
 
Till min förvåning är min ytterdörr olåst..minns inte att ja glömt!
men minns inte om jag dubbel kolla innan det bar iväg..

Kommer in i vardagsrummet, orkar inte tända lampan, hittar i sömnen,
Innan ja vet ordet har lägger någon händerna om halsen bakifrån,
kroppen stelnar till och hjärtat stannar ett slag
 
Han väser i mitt öra men chocken hindrar mig från att lyssna,
känner hur luften minskar,
tankar rusar och börjar ta form” Ramlar du här är det kört”, kämpa för allt du är värd!
För du är värd!
Överlevnads instinkt tar över, 
men han trycker hårdare ju mer jag gör motstånd,
Får inte tag  i något för vill inte släppa greppet om halsen
men syre bristen gör att det flimrar för ögonen

Med all kraft som finns kvar tar jag händer mot väggen och skjuter bakåt och min manöver ger resultat ,han tappar balansen
och med foten tar jag i och trycker så vi båda åker bakåt mot bokhyllan som jag har som avdelar rummet
 
När båda följer med bokhyllan,
i fallet släpper han taget om halsen,
 Av kraften landar vi båda på ryggen,
jag rullar snabbt åt sidan, måste få luft, hostar och hostar,
Andas med tunga andetag,
 Hjärtat slår så fort att det känns som det ska lämna kroppen,
 Fly Sondra FLY!
 Tappar orienteringen av rummet
men han griper tag om foten när ja försöker resa mig, och drar till,
tappar balansen och slår i huvudet i bordet...
En tanke raser genom huvudet.
-Har alltid hatat det bordet..
 
Men i mig pumpar adrenalin till max, känner hur varje fiber i kroppen är redo,
skriker för allt vad livet är värt och kommer på fötterna,
 
Smärtan jag vet borde kännas finns inte och letar inte reda på vad som är skadat heller,
kommer jag inte ut är det mitt sista bekymmer
 
Hans blick går rakt igenom mig men det hindrar mig inte från att i det djupaste inom min själ,slå och träffar vid sidan av ögat,
Men mitt slag har inte den effekt jag väntat mig;
har mer gjort honom mer arg, som när man retat en geting,
 
Hans raseri gör att han andas hårt genom näsan och frustar som en trängt djur, 
förstår att han är påverkad på annat än endorfiner
 
I luften känns blodsdoften,
jag blöder, mitt tunna blod rinner längs pannan och näsan, vet att det inte finns tid att torka bort det, varje sekund känns som min sista
 
Ser hur han vräker sig framåt för att slå tillbaka,
men jag blockerar och slår,
Hårdare och han vacklar och han bedömer inte sitt offer längre utan sin motståndare!!
 
Väntar inte på nästa tillfälle tar steget mot honom och stampar på foten mest för att avleda uppmärksamheten vad mina händer gör och vinna tid,
knäar i skrevet tar chansen att det ger mig tillfälle för sista manövern och när han hukar i smärta tar ja sista slaget i nacken med armbågarna
han skriker och kvider av smärta,
jag fortsätter slå, ilskan i mig efter alla år rinner ur mig …
 
Rättegången blev mer fokus på min bipolaritet och min oskuld mer än att bevisa hans skuld
Det var en stalker som det kallas idag som hoppa över romantiken och fanns i lägenheten en natt

 

Site Builder drivs av  Vistaprint